Hundarna
En helt vanlig dag efter jobbet så är det bäst att få springa av sig lite. Har man tur kanske matte kastar lite “boll” också.
(boll med armar & ben. Huvudet har fått amputeras då Engla tycker det är jättekul att plocka vadd ur leksaker)
Full fart framåt mest hela tiden.
Liten tuff tjej.
Agnes och en av valptikarna.
Såhär såg merparten av alla bilder ut. De var helt enkelt för snabba för att jag skulle hinna med och fota dem :)
Om man står på Johannes sko kommer man lite högre upp :)
Busken var väldigt spännande. Mamma Diana står och håller ett vakande öga till vänster.
Messi, blivande fotbollsstjärna?
Undra om de ätit raketbränsle till middag?
Vi var och hälsade på Agnes uppfödare som hade tre yrväder till valpar hemma. Pyttesmå och jättesöta, men var får de alla energi ifrån? Det var fullt ös och jag kämpade tappert med att försöka fota dem men innan jag hunnit trycka på kameran hade de hunnit ut ur bild redan.
Valparna är silvergråa dvärgpudlar. Visst är de söta?
Agnes på span. Hon är fortfarande väldigt mörk runt ögonen, på rumpan och öronen. Resten har börjat anta den silvergråa färgen.
Engla, Donna och Agnes tog ett par varv runt gården i ett pudelrace.
Två tjejer och en mysig filt på kökssoffan på jobbet.
Ett helt okej sätt att spendera tisdagen på.
Tindra
Perrito’s Celin Dion
2 nov 2007 – 5 maj 2011
Vila i frid älskade Tindra. Du lämnade oss alldeles för tidigt och med ett stort hål i hjärtat.
Du kommer alltid finnas i våra hjärtan.
Tindra, mars 2008
Tindra, april 2008
Tindra, Julen 2010. Hon hade hittat ett paket innehållande tjurmuskel och där låg hon hela dagen tills det var dags att få öppna paketet.
Nyklippt, februari 2011
Tindra var Englas stora stöd, så här sov de alltid, ihoprullade brevid varandra. Nu går båda hundarna runt och söker henne, gnäller och piper och kan inte riktigt förstå vad det är som har hänt.
Hela flocken samlad, februari 2011
Tindra fick autoimmun hemolytisk anemi, kroppens immunförsvar slog bakut och började bekämpa sina egna röda blodkroppar i tron om att de var farliga. Detta ledde till blodbrist, vilket i sin tur ledde till syrebrist i kroppens celler. Hon kämpade in i det sista och sista dagen började det ge resultat, dessvärre uppstod det komplikationer som ledde till att hon tappade känseln i delar av kroppen och då gick det inte att behandla längre utan det var dags att låta henne få somna in.
Det hela gick väldigt fort och det har varit väldigt svårt att förstå hur detta kunnat drabba en så pass ung hund som Tindra.
Alla tankar och funderingar håller på att spränga huvudet, ansiktet är söndergråtet och saknaden är enorm.
Stort tack till Djursjukhuset i Gammelstad som varit väldigt stöttande i denna svåra tid.
Sov i frid, älskade vän.
i natt ber vi om ett mirakel.
♥ älskade lilla Tindra
Bilden är en del av en skärmdump från Aftonbladets artikel som ni hittar här!
Aftonbladet har idag publicerat en artikel över den senaste trenden inom grooming (hundklippning).
På två timmar ska de tävlande förvandla en “helt vanlig hund” till något helt annat genom klippning och färgning av pälsen. De tävlande menar att hundarna njuter av detta då de får bli bortklemade under de två timmar som tävlingen pågår.
Under tävlingen har man två stressiga timmar på sig att klippa och färga hundens olika frisyrer, ju galnare desto bättre.
Nu är det olika från hund till hund hur mycket de känner av energin som man utstrålar men jag kan ta Engla (min hund) som exempel. Engla är som sagt en dvärgpudel på ungefär 3,5 år och ända sen hon var valp har hon varit väldigt känslig för den energi som jag utstrålar. Är jag stressad, ja då blir hon stressad. Är jag irriterad, då blir hon stressad och nervös, är jag glad – ja, då är Engla jätteglad, Ja, ni fattar vinken…
Tänk er då känslorna som hundarna i tävlingen upplever: De har en stressad frisör som badar, klipper, fönar och färgar hunden under tidspress, samtidigt som de förmodligen känner av det som övriga hundarna och människorna utstrålar i tävlingsringen. De har en domare som går runt (antar jag) och hummar och tittar samtidigt som de skapar lite mera stress på frisörerna (det vet ni ju själv hur man blir när man är under bedömning).
Efter två timmar skall de bedömas och få eventuellt pris, sedan åker dem hem igen och hundarna blir nerrakade. Så småning om växer pälsen ut igen och då börjar karusellen om.
Jag tycker det här är en trend som har gått för långt – visst kan man experimentera med pälsen och klippa i andra frisyrer än standardklippning – men att börja färga pälsen och göra en tävling av det hela känns bara så fel! Tycker ni hundarna ser ut att trivas i sina frisyrer på bilderna? (Klicka er in på artikeln om ni vill se större bilder på hundarna). Jag tycker det ser ut som hundarna skäms. En hund är ett stolt djur, och jag anser att detta är att kränka dem.
En hund skall vara hund, eller hur?
Vill ni läsa mer så sök på google efter “extreme dog grooming”. Det finns som sagt väldigt många bilder, här är en skärmdump över första sidan av sökresultat. Tycker ni att hundarna utstrålar glädje. ser ni lystern i deras ögon?
En sak är då säker; och det är att jag tänker fortsätta klippa Engla hos Anna på Pälsbiten, i samma lättskötta frisyr – och den tid vi får över då vi slipper mycket pälsvård, ja den lägger vi på att vara ute, leka och träna. Kanske en liten massage och mys i soffan också, och en tjurmuskel att knapra på emellanåt
- för det är mitt sätt att “klema” bort Engla!
Världens mysigaste hund, i alla fall i mina ögon :)
… till att engla är en jäkel på att hoppa och gå på bakbenen :)
ps) kolla innehållet.
EllinorB @ Wordfeud
EllinorB @ Instagram