Ronja

Stamtavla
Registrerat namn: Zebatha’s Babylizz
Moder: Zebatha’s Wicked Witch
Fader: Rusch Mix Xerbeus

Född: 16 juni 2000
Storlek: Dvärgpudel
Färg: Aprikos
Ronja fick tyvärr sina vingar hösten 2007 efter en tids sjukdom.
Vila i frid älskade vän ♥

Ronja var familjens första hund och hon var väldigt efterlängtad. Från det att vi tingat henne tills dagen vi fick hämta hem henne kändes varje dag som en mindre evighet.

Ronja älskade sin flock, på kvällen så räknade hon in så alla var hemma innan hon gick och la sig. Den som stod henne kärast var nog mamma, det bästa som fanns var att få sitta i hennes knä och mysa, och ve och fasa om någon kom och störde då. Var inte mamma hemma så låg Ronja ute i hallen eller i köksfönstret och väntade tålmodigt. 
Då vi reste väldigt mycket med mammas företag periodvis så fick Ronja alltid följa med. När husbilen började packas så hoppade hon in och satte sig på passagerarstolen och där satt hon tills det var dags för avfärd, allt för att inte riskera att bli lämnad hemma. På mässbesök m.m så hade hon sin egen korg under ett av våra bord där hon hade sin fristad. Där sov hon, eller studerade människor tills det var dags att stänga för dagen – under alla de år vi varit på mässor så gjorde hon inte ett väsen av sig så jag tror inte så många märkte att hon ens var närvarande.

Hösten 2007 somnade Ronja in efter en tids sjukdom. Hon kämpade på in i det sista men fick bara mer komplikationer ju längre sjukdomstiden var så till sist valde vi att låta henne få somna in. Det var en väldigt jobbig period – hjärnan tog inte riktigt in vad som hade hänt så varje sak som påminde om Ronja framkallade tårar och en enorm saknad. Det var allt ifrån att komma hem och inse att ingen mötte en vid dörren till en så simpel sak som att handla isbergssallad. Ronja älskade verkligen isbergssallad så när vi kom hem från affären så dök hon nästan in i påsen tills hon lokaliserat salladshuvudet. När hon sedan fått ett storkt blad så bar hon det vördnadsfullt till mattan under matbordet där hon mumsade i sig bladet, bit för bit genom att riva loss smala strimlor.

Ronja visade oss hur underbara pudlar är – och att man inte kan leva ett liv utan dem när man väl börjat. ♥